söndag 4 december 2011

Så olika liv.

Årets "Så mycket bättre" är så mycket bättre än förra årets upplaga. Jag är uppvuxen med proggen och älskade Hoola Bandoolas Bands musik. Därför ser jag verkligen fram emot nästa program som är Mikael Wiehes dag, att få höra andras tolkningar av "Flickan och kråkan", Titanic och "Keps pyramid". Det är inte säkert att alla dessa är med men de är i mitt tycke hans bästa låtar.

Det är flera personer i de programmen som verkar vara fina personligheter men Laleh sticker ut lite mer trots att hon är ganska tystlåten. Hon har gjort fina tolkningar av andras låtar och hon har en ödmjuk och mjuk framtoning som jag uppskattar. Hennes bakgrund är också mycket speciell som flykting och som en artist som vågar gå sin egen väg.

När hon berättar om sin barndom som innebar flykt från Irans diktatur till Sovjet, att leva en del av sin barndom där och sedan fly till Sverige får det mig att tänka på vilken enorm skillnad det kan vara på olika barns uppväxt här i världen. Själv har jag haft en fantastisk barndom med jättebra föräldrar. Jag har vuxit upp i den lugnaste delen av världen, har haft en bra skolgång och aldrig behövt svälta. Dessutom aldrig behövt vara rädd för att någon av mina föräldrar skulle fängslas för sina åsikter, aldrig behövt vara rädd för naturkatastrofer eller att en bomb skulle brisera i närheten av där jag bodde.

Att ta del av andras liv tycker jag är viktigt. Det kan göra att man blir mer ödmjuk och kan acceptera det man har. Att känna tacksamhet mår man bra av. Jag kunde ha fötts i ett land där jag inte hade fått gå i skolan, ett land där jag ständigt har fått gå hungrig, ett land där sjukdomar inte kan botas för att medicinerna är för dyra. Det är inte alltid så lätt att alltid tänka så men någon gång kan man sätta sig ner och ägna detta en tanke. Om inte annat så hjälper det en själv att uppskatta det man har och kanske få ett öppnare sinnelag mot andra människor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar