Det är kul att läsa, jag läser nästan hellre än ser film. Det blir mest tonårs- och barnböcker eftersom jag jobbar på ett skolbibliotek. En och annan klassiker och vuxenbok försöker jag klara av också. För något år sedan köpte jag nyutgåvan av "Krig och fred", originalet för tidigare fanns bara en förkortad variant, på över 1000 sidor. Den tog lång tid att läsa för medan jag läste den började de visa en nyproducerad serie baserad på boken. Jag fick hålla uppe ett tag med att läsa den tills serien var slut och efter det var det rätt segt att läsa den.
När det gäller ungdomsböcker så tycker jag att det skrivs alldeles för få roliga böcker. Det är så mycket allvar i dessa böcker och de beskriver alla möjliga problem. Jag håller just nu på med en serie av en norsk författare som heter Tre. Det är en serie på 10 böcker och jag började läsa den i somras. När jag hade läst del 6 var det stopp för en elev som hade slutat på skolan hade lånat de två exemplaren av del 7 som vi hade. Vi försökte länge få tillbaka böckerna men gav upp till slut och köpte in två nya exemplar.
Böckerna tilldrar sig i ett litet norskt samhälle. Det börjar med att två ungdomar som befinner sig vid en sjö och plötsligt driver liket av en ung tjej i land. Boken fortsätter sedan att beskriva vad som hände tre veckor innan händelsen med liket och tiden fram till att det blev funnet. Det är en mycket populär bokserie och jag själv kan inte låta bli att läsa bok efter bok. Det händer hela tiden nya saker, det är cliffhangers och samband som man inte alls var beredd på. Det är lite grand som Twin Peaks fast inte lika utflippat. Författaren som heter Kjetil Johnsen har börjat med en ny serie som handlar om tidsresor.
Utbildningsminister Jan Björklund tycks ha fått slut på idéer och handlar lite panikartat med att införa mer tester och ett försök att uppgradera läraryrket med en så kallad lärarlegitimation. Det senaste påfundet är "Lämplighetsprov för lärarkandidater". Vad som menas med olämpliga lärare vet jag inte men det borde väl vara skolans uppgift att se till att de lärare som inte klarar av att ge barn och ungdom den utbildning som de har rätt till får syssla med något annat.
Jag vet inte om lärarlegitimation är rätt väg att gå för att ge läraryrket högre status. Den riskerar att omöjliggöra att personer som är lämpliga som pedagoger men inte har någon lärarexamen aldrig får chansen att bidra till undervisningen. När jag var i början av min matematikutbildning på Matematikum i Lund fick jag höra av den lärare som vi hade att de som var sämst på matematik blev lärare. Det har jag tänkt på senare när jag valde att läsa på lärarhögskolan och det kändes inte så kul även om det kanske var sant.
Ska man uppgradera läraryrket tror jag att man ska gå en annan väg. Lön är naturligtvis ett sätt att ge yrket högre prestige men även att se till att lärarna sysslar mer med pedagogik än att hålla på med en massa kringarbete. Jag ser ju hur mycket som läggs på lärarna med IUP, planeringar inför temadagar och öppet hus, serva föräldrar med saker som de själva och barnen skulle kunna ta reda på och så vidare. Det är många små bitar som blir en jättestor arbetsbelastning som jag inte tror att utbildningsministern har en aning om.
Förutom det nämnda har skolverket bestämt att lärarna ska lära alla elever att behandla andra på ett demokratiskt och värdigt sätt. Inte kränka någon på grund av etnisk tillhörighet, sexuell läggning m.m. Sådana saker som föräldrarna egentligen också ska lära sina barn men inte alla gör eftersom så många vuxna inte anser att alla är lika värda och att man ska respektera andra oberoende av vilka de är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar