Lite om fanatism

Jag har funderat lite på det här med fanatism. Fanatism kan uppstå inom det mesta men är nog mest vanligt när det gäller politik och religion. I politikens värld är det oftast på ytterkanterna, vänster och höger, som man kan hitta sådant. Vad religion beträffar finns fanatism hos de flesta religioner, mest känt är det förmodligen hos kristendom och islam. Andra ställen man kan hitta detta är inom djurrätt, kost, miljö m.m.

Jag kan både förstå och inte förstå människor som blir fanatiska. Det jag kan förstå hos detta är att allting blir lättare, man har en sanning. Vad jag inte kan förstå är avskärmningen från andra idéer och metoder. Någonting som kan upplevas som fanatism men kanske inte är det är när en idé eller ett sätt att leva blir hårt ansatt och de som blir angripna försvarar sig med hull och hår.

När jag var tonåring gick det en väldig vänstervåg genom Europa och även här i Sverige. Som tonårig skulle man ju revoltera mot föräldrarna och mitt sätt var att söka mig längre till vänster än min far. Det var bara det att man kunde inte komma så mycket till längre till vänster utan att hamna bland fanatismens människor. Då fanns det partier som SKP, KPML:r och en del andra skumma grupperingar. Då var det inte en kamp mot orättvisorna utan en kamp om vem som var mest renlärig. Jag tyckte visserligen att det fanns stora orättvisor här i landet och att västvärlden förtryckte tredje världen. Däremot kunde jag inte förstå varför folk ville göra revolution i ett land med demokrati och yttrandefrihet. Jag kunde heller inte förstå varför vissa kunde tycka att Sovjet och Kina var lyckoriken.

Vad dessa människor och andra som blir fanatiska missar är nya intryck. Jag tycker man ska vara öppen för nya intryck och idéer. Bara för att man är det så behöver man inte frångå sin grundideologi. Däremot har jag en stor misstro mot myndigheter, tycker inte om när människor som tror de vet bäst bestämmer hur andra ska leva. Det tycks som att svenska folket litar alldeles för mycket på myndigheter. Det senaste är vaccinationerna mot svininfluensan där de fick stora mängder människor att vaccinera sig trots att det inte var ordentligt testat och att de som producerade vaccinet lyckades förhandla sig till att de inte var ansvariga ifall det gick fel. Jag vet inte om min inställning till myndigheter kan kallas fanatism.

Ett paradigm är ett rådande vetenskapligt synsätt. Ett av historiens mest kända paradigm är den geocentriska världsbilden. Den skapades av Ptolemaios på 100-talet och blev en rådande världsbild eftersom den passade det synsätt som skulle prägla vetenskapen de närmaste århundraden efter Jesus. Varför den passade så bra var att Gud hade skapat människan till sin avbild och därför borde Jorden vara centrum i universum. Ptolemaios skapade ett komplicerat system av epicykler som blev mer och mer tillkrånglat ju mer man upptäckte om vårt planetsystem.

De som kritiserade detta och ansåg att solen låg i centrum fick det inte lätt. Detsamma var det med Darwin. Eftersom människan var Guds avbild så kunde ju inte människan härstamma från aporna. Det finns fortfarande folk som inte accepterar evolutionsteorin och de betraktas som fanatiker idag. Kan tänka mig att Darwin på sin tid betraktades som fanatiker och detsamma med Aristarchos och andra som propagerade för den heliocentriska världsbilden, den som vi vet stämmer idag. Utvecklingstänkandet har senare spritt sig till kosmologin med Big Bang-teorin.