När jag körde hem idag hörde jag en ung tjej intervjuas om hennes jobbsökande. Hon hade under ett år sökt mellan 200 och tre hundra jobb. Det har naturligtvis sänkt hennes självkänsla och inte blev det bättre med arbetsförmedlingens kontroll. Arbetsförmedlingen förmedlar inte längre jobb, det har blivit en kontrollapparat. Vi medborgare misstänkliggörs av regeringen som tror att vi inte vill jobba. Det är lika med de som är sjukskrivna.
Det är en tragisk utveckling och en av de grupper som har förlorat mest på det är ungdomar eftersom det oftast krävs både utbildning och erfarenhet. Det är en farlig utveckling för det skapar ett utanförskap och sänker människor självkänsla. En av riskerna är att främlingsfientligheten och rasismen ökar när fokus på vad som är orsaken till den ökande ungdomsarbetslösheten hamnar fel. En annan risk är att folk drabbas av passivitet och håglöshet.
Jag är inte bara glad att jag har jobb, jag är också tacksam att jag har ett jobb som ger mig så mycket glädje som det gör. Idag hade några av eleverna en julkonsert för oss andra och det var verkligen njutbart så bra som det var. Särskilt bra var femmorna som gjorde ett charmigt framförande. Jag har jobbat på industrigolvet under några år och jag måste säga att det är en jätteskillnad mot där jag jobbar nu. Dels är det sådana härliga konserter som idag och dels är det att jobba med ungdomar från femman till nian. Man får följa den fantastiska väg som barnen reser på väg mot vuxenlivet.
Jag pratade med bibliotekarien på mitt jobb om hur märklig kvantmekaniken är, partiklar som tar två olika vägar på samma gång och att solen kan brinna trots att det inte är tillräckligt hett där. Det senare beror på att det är så stor kraft mellan de positiva partiklar som ska slås ihop att det är tack vare att kvantmekaniken inte riktigt följer den fysik som vi är vana vid. Jag tycker det är kul att prata om sådant och kvantmekanik och astronomi kan faktiskt intressera folk. Det är ibland på gränsen till filosofi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar